lilimp

Kom hem från träningen för en timme sedan ungefär.
Så jäkla kul, men så jäkla jobbigt!
Var grusträning på sportvallen idag. Tycker inte om grus riktigt, framför allt inte när det är lerigt, men eftersom allt annat med träningarna är kul så väger det roliga helt klart upp det tråkiga.

Det konstiga är att jag liksom inte riktigt kan deffiniera vad det är som är kul.
Kicken man får av att gå in i en närkamp, synen av hur ett hårt skott går in i mål, känslan av samarbete när passningspelet funkar eller glädjen när man vinner?
Något som är ännu konstigare är att även dåliga saker kan bli bra.
Blir man nertacklad kan man få en kick av det och spela bättre än någonsin (läs tuffare), när man missar mål blir man motiverad till att träna mer skott och så vidare... Till och med en förlust kan ibland bli bra, förutsatt att laget gjort sitt bästa. För självklart är det kul att vinna, men att laget funkar ihop och alla gör sin grej är nästan viktigare. Eller det är viktigare.

Sedan vet jag inte om det bara är fotbollen i sig som är det roliga, även om den självklart är den största faktorn.
Allt det sociala är en viktig grej. Att träffa alla och flumma och ha kul.
Att veta att man gör något nyttigt. Kunna känna sig nöjd när man tränat ett jobbigt pass.
Sedan tror jag att det är viktigt att ha något annat att fokusera på också. Nu i nian ligger nästan all vikt på skolan och betygen, och då är det skönt att några gånger i veckan släppa den fokusen och bry sig om något annat, något man tycker är roligare. Att kunna se sig själv utvecklas och bli bättre, och komma ifrån de vanliga skolkriterierna.

Nu ska jag sova, puss!