lilimp

Håller på och städar lite i garderoben och på rumemt nu och då hittade jag en anteckningsbok som det stod såhär i;

Skolan tar död på mig. Skolan får mig att vara någon jag inte är. Läxor, läxor, läxor, prov krossar dagarna.....  Skolan tar slut på mig, och det enda som håller en liten gnista vaken är älskade älskade Lars Winnerbäck.

Jag minns inte att jag har skrivit det, och ännu mindre när jag skrivit det. Antagligen var det inte denna hösten och kanskeinte ens hösten innan det, men visst lever jag fortfarande. Någorlunda vettig?
Ibland kommer man verkligen in i sådana där perioder då allt känns som ett skott i magen, och man tror att nu är botten nådd. Men faktum är att det alltid kan bli värre, det kan det faktiskt. Men man ska också veta att efter allt det jobbiga kommer lättnaden. Som nu till exempel, jag minns inte ens att jag en gång skrev de där raderna i boken.

Det finns ett talessätt som lyder något i stil med "Hur lång natten än är kommer det alltid en gryning", och det ligger något i det. Rättare sagt är varenda ord i den meningen 100 % sann.

Just nu är mitt liv skitbra rent ut sagt. Skolan flyter på, jag har världens bästa kompisar, världens bästa familj, fotbollen är roligare än någonsin o.s.v. Även om det självklart går upp och ner även i de bra perioderna, skulle jag vilja säga att jag älskar mitt liv just nu.
Det handlar nästan helt om vad man själv gör det till, att se de bra sakerna i vardagen och att våga kunna tycka att man är bra. Då pratar vi inte om skryt, utan om att kunne ge lika väl bra som dålig kritik till sig själv. Att tycka att man själv är bra gör det även lättare att berömma andra, och att göra det gör dig till en starkare och mer omtyckt människa.
I en dålig period kan det kännas som man är sämre bara för att andra gör något bra, men det handlar faktiskt om att inte jämföra sig. Du kan vara bra samtidigt som någon annan är bra.

Nu ska jag höjja volymen och dunka lite Lasse, sedan blir det match!