lilimp

Jag kom att tänka lite på vad som är vuxet och vad som inte är det idag. Det är en rätt svår fråga.

När blir man vuxen och vad är vuxet?
Man tar en kopp kaffe istället för varm choklad med grädde?
Man bjuder hem grannarna på ett glas vin istället för att gå ut?
Man betalar räkningar istället för att sitta på msn?
Man använder ord som käck istället för pimp?
Man får orangea kuvert i brevlådan istället för gymnasievals-kataloger?

Handlar det om att istället för att gråta som ett barn stänga sina känslor inom sig?
Att göra saker mer motoriskt, tvätta-damma-diska. Allt ska gå ihop.

Då frågar jag mig själv, när man är vuxen, tycker man då om det livet?
Tycker man om kaffe mer än choklad?
Gör man det för att man gillar det, eller för att det här till?
Ändras en personlighet och syn på livet, så att det man tycker är roligt idag, inte alls är samma sak då?


Eller handlar "vuxenhet" inte om så ytliga grejjer?
Kanske handlar det om att känna ett ansvar för sig själv och personerna runt omkring.
Att vara trygg i sig själv och ha en sorts harmoni i livet.
Att veta vad man vill, och våga göra det.

I sådana fall kan ju inte en ålder sättas för när man är vuxen. Det finns ju folk som aldrig under hela sitt liv hittar sig själva, lika väl som det ju finns folk som är under tjugo och gör det.

Jag vet i alla fall att jag inte anser mig själv som vuxen, och inte någon av mina nära kompisar heller.
Vuxen är nog för alla en äldre människa, som har mer erfarenhet av livet än en själv.
Men det är när man tänker djupare på det, som man faktiskt undrar var gränsen går


jag och mamma i somras, någon stans i tyskland